Sida:Julkalender 01 12 1887.pdf/21

Den här sidan har korrekturlästs

― 15 ―


Träd längst i rummet, der ung, och gammal
Förtroligt samlats vid torftigt bord,
Der from, allvarlig arbetarn tolkar
Med stegrad värme Guds helga ord.

Der skaran ljudlöst mod andakt lyssnar,
Nog rädd att låta ett ord förgå;
Säg, blir ej hjertat uti ditt inre
Vid denna målning helt vekt också?

Säg, födes oj i din barm en känsla
Af vår och längtan, af hopp och tro,
Säg, flyktar här ej i det fördolda
Hvar flägt af vacklande sinnesro?

Och dock ― då fjerran från hyddan hunnen,
Du verldens buller derborta nått,
Hur snart har skymten ― också den sista,
Af friden här ur ditt minne gått!