Den här sidan har korrekturlästs
Kalle Petter.
Utkast.
Lille Kalle Petter viste intet högre nöje än att
gå i byn om söndagsqvällarne och höra på
„visdiktar Jeppe". Denne hade så märkvärdigt
vackra visor att sjunga, så man blef riktigt
underlig af dem. Kalle Petter gick för
öfrigt gerna och snodde omkring med sina randa
bara fötter och pappas gamla slokhatt öfver öronen.
Det hade nästan låtit göra sig för Kalle Petter att
bosätta sig i denna gamla slokhatt, så stor tycktes
han vara.