― 30 ―
under dessa lektioner ned på bottnen bland algerna
och bara tänkte på visdiktar Jeppe, hvar denne hade
lärt sig så mycket.
Till slut märkte fadren det där och blef mycket förargad. En dag slog han ett slag med flathanden efter sonen, då denne låg på båtsuden och „ritade strunt“ med en blypinne.
Pojken var länge tyst efter det där.
Längre fram på sommaren kom det en lärd herre, en läkare från staden, dit ut i skären. Han sökte saltsjöbad, och hur det var, råkade han en gång på sina ströftåg ta in hos Friskens, Kalle Petters föräldrar.
Första fråga gästen gjorde var, om folket hade barn, och den andra om barnen kunde läsa.
Nu stod Kalle Petters pappa något flat och stälde ut en bred läpp som sköld mot möjliga förebråelser, men mor vinkade fram Kalle Petter, hvilken stod på post bakom muren med visdiktar Jeppes typiska rynkor i pannan. Han såg mäkta beskäftig ut, gossen, där han stannade framför den främmande herrn, rak och knubbig som en cigarr.
― Nå, min gosse, kan du läsa för mig något, skall du få denhär.
