― 32 ―
Kalle Petter kom i skola och fick lära så många
märkvärdiga saker. Han fick läsa riktiga skaldestycken
och lära känna så många stora andar genom
deras skrifter. Hvad detta ändå var någonting helt
annat, än att stryka kring der hemma på backarna!
Ja, det var tillochmed något, som kom hela författaren till „H. Herr Tjörkherrns dödeliga frånfälle“ att förblekna.
* * *
Sen dess hade nu öfver tio år förflutit. Huru mycket hade icke under den tiden förändrats! Farmor hade dött för länge sen, den goda doktorn hvilade också i mullen. Gubben Frisk hade grånat i torpet vid hafsstranden, men gjorde ännu lik för sitt namn och var kry och rödbrusig. Gumman stod honom icke heller efter, men glasögon måste hon begagna ändå, om hon gjorde aldrig så litet der man måste ha ögonen med sig.
Torpet deremot säg helt föryngradt ut. Det hade blifvit rödmäladt med hvita knutar och fönsterlister, fastän gubben tyckte att lönnarna, dem Kalle Petter planterat som pojke, började skymma utsigten