Den här sidan har korrekturlästs
― 43 ―
Säg ej, att guldet ensamt kan
Förläna lyckan, ren och sann,
Men armod blott och brist och nöd
Ett lif af brott ― en evig död.
Förläna lyckan, ren och sann,
Men armod blott och brist och nöd
Ett lif af brott ― en evig död.
Säg ej, att sjelf du allt förmår,
Blott flitens stigar fram du går,
Att all den prakt, som stoftet klär,
Din prägel på sin yta bär.
Blott flitens stigar fram du går,
Att all den prakt, som stoftet klär,
Din prägel på sin yta bär.
Och tvifla ej på lifvets ord,
Som tolkas för den fallna jord,
Som hädadt, trampat, missförstådt
I sekler ― dock ej tystna fått.
Som tolkas för den fallna jord,
Som hädadt, trampat, missförstådt
I sekler ― dock ej tystna fått.
Och tro ej att din tid är all,
Då kroppen ligger stel och kall
Nej, fjerran bortom rum och tid
En stjerna vinkar ren och blid.
V. L.
Då kroppen ligger stel och kall
Nej, fjerran bortom rum och tid
En stjerna vinkar ren och blid.
V. L.
