— 46 —
framåt med sida vind förbi Rankö båk, svängde oss
igenom Aspö gaddar och deras fösåtliga stygn och
lågo snart på den vida golfen, muntert vaggande på
de höga vågornas hvitskummande toppar i det vackraste
väder och den renaste luft. Så snart man
kommit någon verst ut från Kotka, ser man i klart
väder lika som ett i fjerran söder hägrande moln,
höjande sig öfver vattennytan; något längre fram
märker man, att detta moln likasom delar sig i tre
uddar, och ännu efter en knapp timmes seglats
skönjas tydligt landkonturer — det är Hogland med
sina tre bergspetsar, sträckta mot molnen. Tydligare
och klarare träder allt sedermera fram: den nordliga
höjden först med sin breda bas och småningom
afsmalnande rundning, som slutar med en gräsbevuxen
plateau, på hvilken en större fyr jemte
bostad för betjeningen äro uppförde; sedan en mindre
fyr invid nordligaste ändan af ön och strax derofvanför
chefens öfver Hoglands fyrar bostad, äfvensom
läkarens dito och kasern för samtlige fyrars betjening
samt slutligen till det mesta nakna och högklippiga
stränder, delvis bevuxna med några här
och der uppstickande knotiga tallar och granar.
