Sida:Julkalender 01 12 1887.pdf/81

Den här sidan har korrekturlästs

― 71 ―


Men än en gång Guds kärlek
Mot stoftets hårdhet log,
Och vårens sol smalt drifvan
Och köld och frost förtog.

Och klara perleströmmar
Helt snart man flykta säg
I jordens vissna sköte.
I hafvets salta våg.

Och snart, der stormen täljde
Sin sagas hemska ord,
Mång’ tusen blommor prydde
Naturens gröna bord.

Och fogeln sjöng hvar afton
Sin väna oskuldssäng,
Och glömd var nu all smärta,
Och flyktadt hvarje tvång.
 V. L.