― Welho är mitt namn, svarade hon. Fjerran ifrån kommer jag och vill spörja om i detta hus ej tarfvas en tjenarinna?
― Väl kunde det tarfvas, sade Urho, men Tähti utropade, i det hon såsom för att värja sig sträckte armen mot den främmande:
― Nej, nej! Drag bort dit du kommit ifrån. Mig göres ej behof af dig.
― Dock må jag få värma mig vid härden, sade den främmande, och hvila i ditt pörte öfver natten; jag drager hädan igen vid dagens gryning. Min fot är trött och frusen och jag har ej stillat min hunger och törst på många dagar.
― Du må dela vårt qvällsmål och öfver natten hvila vid härden, sade Urho.
― Tähti blickade förfärad och bedjande på honom. Då sade han med stränghet:
― Ej må man jaga frusen och hungrig vandrare ut i vinternatten. Då skulle frosten härja vår teg, ulfven gripa våra lam och sjukdom och död taga vårt barn.
13
