Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Svalornas aftåg.
„Qvivitt, qvivitt!“ ― vid molnens kant
Jag hör en klang så välbekant!
Är det ditt afsked, muntra svala?
Vårt sommarljus förbleknar ren,
Du räds den långa skymningen
Och längtar från vår nord igen,
När här naturen går i dvala.
Jag hör en klang så välbekant!
Är det ditt afsked, muntra svala?
Vårt sommarljus förbleknar ren,
Du räds den långa skymningen
Och längtar från vår nord igen,
När här naturen går i dvala.
Hvi skulle du ock lida brist,
Du lilla vingade artist,
På lifvets högsta goda ― ljuset!
Du ser mot höjden, brister ut
Du lilla vingade artist,
På lifvets högsta goda ― ljuset!
Du ser mot höjden, brister ut
35
