slag af fiske, ej heller, åtminstone inom eget område, ha minsta tillfälle därtill.
Detta gäller särskildt de inre delarne af det s. k. „Fasta Åland“, men till och med i „skärgårdstrakterna“ är, åtminstone numera, jordbruket i allmänhet en minst sagdt lika viktig näring som fisket. Undantag härifrån gör endast det långt i sydost belägna Kökar kapell.
Efter dessa allmänna antydningar öfvergår jag nu till en kort beskrifning om fiskeriet i Ålands östligaste skärsocknar Kumlinge och Brändö, där jag sjelf under en följd af år deltagit i detsamma. I hufvudsak kan dock det nedanstående tillämpas på det åländska fiskeriet i allmänhet.
De fiskslag som i denna hafstrakt förekomma äro icke många. Såsom mera viktiga sådana förtjena att nämnas endast: strömming, abborre, gädda och sik, såsom mindre viktiga: id, flundra, simpa, torsk, mört och girs samt såsom sällsynta undantag: nors, lake och lax. De fångas alla nä-
42
