den ena västerut ända till Eckerö, den andra österut ända till Hangöudd.
Detta vårfiske är så väl till följd af tiden som ställena der det bedrifves ett vida fredligare och drägligare för att icke säga nöjsammare arbete än höstfisket. I allmänhet är allt skötfiske mer eller mindre prosaiskt, dock kan äfven det stundom ha sina små idylliska behag.
Det är t. ex. en lugn juniafton. Vi hafva just „kastat våra nät till dräkt“ och den nedgående solens strålar gjuta sig öfver den spegellugna fjärdens yta, förgyllande med sitt guldgula skimmer bärgtopparna i öster. Måsen börjar redan kika efter fisk på de utlagda näten, tärnan dyker efter löjor i den grunda viken, där vi landa för att taga vårt nattkvarter, och en ejderhona simmar i spetsen för en rad småttingar där strax utanför udden. Vi hamna vid en liten, näpen holme, som i den fridfulla aftonstämningen välkomnar oss med sommargrönska, fågelsång och blomsterdofter, hvilka harmoniskt samman-
45
