rätt god eller också alls ingen; flottfisket är i allmänhet jämnare.
Likasom fallet var med vårfisket idkas äfven höstfisket blott af en del fiskare „hemma“; de öfriga måste för ändamålet slå ned sina bopålar på någon klippa i „Norrhafvet“ på 2 à 4 mils afstånd från hemmet, De bilda där riktiga fiskarekolonier, där det muntraste samlif är rådande, syssla uteslutande med fiske, sofva i små kojor, som kallas bodar och besöka hemmet endast omkring par gånger i månaden.
De som fiska „hemma“ ha ställvis tillfälle att sofva sin natt i hemmet, men vanligen äro äfven deras fiskplatser så aflägsna att de måste „ligga borta“ d. v. s. landa vid någon klippa och sofva i båten. De syssla äfven under pågående fiske med jordbruk så mycket tiden medger och hafva då årets mödosammaste tid samt få ofta lof att springa ur logen i skötbåten utan att ordentligt hinna äta sin middag, än mindre tvätta „ridammet“ af sig. Det är ett äflande, ett
49
