Sida:Julkalender 01 12 1889.pdf/66

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Gnistan.


Ett litet, glödande stoftgrand blott,
Som svikit sin varma härd
Och ut bland mörker och strider går
I rymdernas vida verld;

Som tror sig danad för högre mål
Än jordlifvets trånga rund,
Men slagen faller i djupet ned,
Ack! just i sin segers stund.

En hugstor tanke, som vilse gått
Från sanningens rätta stråt.
Som omedvetet för eget väl
Lagt hinder och lågt försåt.

62