Han höjde pennan öfver pappret såsom ishafsfiskaren höjer harpunen öfver hvalfisken. Nu hade han hvad han ville. Hans fysionomi utlofvade ingen modesti i detta ögonblick. Han såg ut som Saul, då han måttade spjutet mot David.
Man visste vänta sig något för morgondagen nu.
Och så vardt det också.
Det var af afton och morgon den första dagen som herr Petander var ljusets banérförare i ortens organ. ―
Mot förmiddagen satte han i väg med hyrkusk till byrån. Bladets förläggare hade telefonerat efter honom, och det såg ut att vara mycket brådt om. Med välbehag lutade han sig bakåt i droskan, han skulle nu skörda sin första triumf.
Med länga steg klef han in på byrån, men hade knappt öppnat dörren, förr än han fick dagens tidning i ansigtet i form af en i känbar vrede hopkramad boll.
70
