Smärre meddelanden.
Julklubban.
I Rudbecks Atland[1] omtalas en gammal julsed sålunda: »Twänne märkelige teckn hafwa de och brukade förutan dhe på Runstafwen sattes, som skulle betyda Åhrets omlop: som war Juulbullan och Juulklubban. — — — Juulklubban hon hängdes under taket med en lång sträng, och dhen som skulle dricka Gudarnas Skålar och Lyckönskan till ett nytt Åhr, han måste sättia sig under henne, och swängia henne så Cirkelrundt om sitt Hufwud att hon intet måtte honom röra; Imedlertiid hon så fritt svängde sigh kring hans Hufwudh, måste han dricka ut skålen; men råkade han henne ey rätt att swängia, uthan hon råkade honom någorstädes; moste han å nyo dricka skålen. Dhenne swängning betydde ey annat än Dagarnas och Solens omlopp i Åhret, som dhe gambla berätta. Dhenna Sed brukas än i dag, som många Fremmande Höga och Låga hafwa och försökt, men utan dhen förriga widskeppelse.»
Samma plägsed finnes äfven omnämnd på några andra håll inom den tryckta litteraturen, men det kan starkt sättas i fråga, om icke Rudbecks skildring föranledt eller influerat på åtskilliga af dessa omnämnanden. Äldst bland dessa (från 1705) äro väl prosten O. Bromans i hans minnesverser öfver jullekar: »Folket lekte Blind-bock, Jul-tuppan, -klubban, Si! Solen»;[2] samt det från tiden omkring 1710 härstammande omnämnandet i en julönskan från en svensk fånge i
- ↑ Rudbecks Atland. Upsala 1675 s. 95. I andra delen s. 232 (ej 231), dit Troels Lund och efter honom Feilberg (Jul I) hänvisa, omnämnes endast julklubban (»Juleklubban bleff dhen klubban kallat som dhe drucko under») med anvisning till d. I.
- ↑ »Helsingboken» (Prosten Bromans Glysisvallur) utg. af K. Hægermarck. Upsala 1900, s. 279.
