Ömt till sin klappande barm och kysste den gråtande flickan.
Ändtligt talade sakta den sextonåriga åter:
«Älskade, nu för en stund må du lemna den ensliga kammarn,
Gå att förströ dig, gå att besöka den trefliga stugans
Lekar och se hur af litet också ett hjerta kan glädjas.
O, der sitter visst nu den gamle Pistol vid sin pipa
Leende, medan vi här förgråta oss, nöjd med sitt öde,
Rik, med en mun full rök och ett ungdomsminne från kriget,
Mera än vi, vi rike, som dock blott äga vår saknad.
Gå att föröka den åldriges fröjd, låt ställa en stäfva
Öl för hans plats, och hans blick skall stråla dig glädje i hjertat.
Gerna jag ginge, men dröjer du här, och jag lemnar dig ensam,
Mulnar ditt öga, som nu i sin klarhet lyser så vackert,
Se, och din systers besvär med visan har varit förgäfves.
Frukta ej, vaknar den lilla är jag här färdig på stunden,
Sida:Julqvällen - tre sånger.djvu/35
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
