Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
42
Tredje Sången.
Skogen kläder Han grön, Han låter den irrande fågeln
Finna ett korn, mig hjelper Han hädanefter som hittills.
Men han satt och förtäljde, den gamle soldaten i stugan,
Rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket,
Tills omsider han kom med berättelsen långt i Turkiet.
«Turken,» sade han då och blåste mot taket ett rökmoln,
«Känner jag bättre än er, fast aldrig med honom jag kämpat.
Ofta i lägret förr, då vi slutade qvällen med samtal,
Hörde jag pröfvade män, som stridt utrikes i verlden,
Tala om honom och än med häpnad minnas hans framfart.
