Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
Stannade djupt nedsjunken i snön. — Stormodigt och högljudt
Skallade kuskens varnande rop. Re’n ilade trafvarn,
Äggad af tömmen, förbi; då ett mildt «god afton» ur släden
Hördes, och fålen, spak i en blink, stod hejdad i farten.
Strax af en vänlig röst den åldrige hörde sig kallas:
«Kom blott, gamle Pistol, ty till oss visst ärnar ni vandra,
Kom, här finner ni rum, om ni sitter på kanten af släden;
Vägen är ödslig och lång för den bräcklige vandrarn i mörkret.»
Sagdt, och den åldrige hörde med fröjd sig nämnas och kallas,
Kände på stämman igen den värderade fröken Augusta,
Lydde och satte sig glad att åka på kanten af släden.
