Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Gick till sin maka på nytt Kaptenen och fäste en strålfull,
Frågande blick i den älskades blick och hviskade sakta:
«Kom, här finns ju ännu en öfrig att träffa. Han sofver,
Sade du nyss; evinnerligt får hans sömn dock ej räcka.»
Sagdt, och ur salen snart försvunno de båda, och häpen
Följde Majorskan, färdig med hjelp, om de väckte sitt arma
Barn, och det skrämdes ihjäl af den stormande fadrens mustascher.
Ensam blef med sin dotter i rummet den ädle Majoren,
Trumpen ej nu. Förklarad han satt som fordom i gungstoln,
Sög sin pipa i ro och fläktade stundom mot taket
Hvirflar af rök och vaggade fram och åter behagligt.
Men till hans sida sig smög den sextonåriga flickan,
