Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Så han sade. Sin hand åt den åldrige räckte Majoren:
«Gamle Pistol,» så talte han, «se, för honom, som åter
Trefnaden fört till mitt hus, för min dotters lif, för Kaptenen
Föll han er son, så hör jag, och föll, som det egnar en krigsman.
Derför får ni ej mer i er enslighet dväljas i skogen,
Hit skall ni flytta och bo; rum finns det i stugan, och menskor
Mera än nog till er tjenst, då er krafterna svika med åren.
Kom kamrat, kom, låtom oss gråna i friden tillsammans,
Såsom i mången strid vid min sida ni kämpade fordom.
Lifvet är kort, hän vandrar den ena och andra, och sällsynt
Blir alltmer för den gamle en vän från krafternas dagar.»
Tigande dröjde en stund soldaten och tycktes betänksam
4
