Väga ett svar, omsider till ordet tog han och sade:
«Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen,
Än har orren sin stig, och tjädern, nära min koja,
Krafter äger jag, sköta en krok, utgillra en snara
Kan till min bergning jag än, och litet är nog för den nöjde.
Bodde jag här och toge min dagliga kost af er godhet,
Kunde en tjenare lätt eller tjenarinna, i stugan,
Kasta på nådehjonet ett ord, som mera än nöden
Tyngde hans själ. Nej, der i mitt ensliga torp, som min egen,
Lefver jag bäst och gästar den evige Gifvarens håfvor.
Skogen kläder Han grön, Han låter den irrande fågeln
Finna ett korn: mig hjelper Han hädanefter, som hittills.
Tar jag af honom mitt bröd, finns ingen, som vågar förmäten
Se på den åldrige ned, som ej lärt sig ännu att föraktas.»
Sagdt; men i högre gestalt sig reste den ädle Majoren,
Sida:Julqvällen - tre sånger.djvu/58
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
