könen och af alla åldrar, hvarutur de sedan urdrogo antalet af alt stridbart Manskap; utan ock tilförlitelig underrättelse om hvars och ens förmögenhet i löst och fast, samt om hvars och ens handtering och upförande. Vane vid denna författning, öfvertygade om des nytta och upmuntrade af den förmon och heder dem vederfors, som egde många barn eller eljest förkofrat sig, hvilke, om de eljest pröfvades skickelige, hade företräde för andra til heders-beställningar: giorde ingen någon svårighet, at på Ed upgifva för Censorerne all sin tilhörighet. Men emedan de som blifvit döde, samt deras ålder och sjukdom ej efterfrågades, måste de likväl umbära åtskilliga nödiga efterrättelser, hvartil de nu brukeliga Förtekningar på födda och döda, samt på vigda Hione-lag, äfven gifva anledning.
De som först började låta uptekna deras namn, hvilka uti hvar och en Kyrko-församing årligen blifvit döpte och begrafne, synas ej hafva haft dermed så stor afsigt, eller sielfve vetat, at det kunde tjäna til så mycket, som det sedermera verkeligen funnits. John Graunt[1] och William Petty,[2] tvänne Ängelske Ridders-Män, voro de förste, som emot slutet af nästledne åra-hundrade, vid jämförandet af slika mång-åriga förtekningar, som varit hållne i London, Dublin samt några få andra orter, blefvo varse och visade, huru stor och oväntad uplysning der utur kunde hämtas, om folkrikhetens
- ↑ Se des Natural and Political observations on the Bills of Mortality of London, tryckte första gången år 1662.
- ↑ Uti des Essays in Political Arithmetick, London, 1691
