Den här sidan har korrekturlästs
§ §
97
Sång 7.
Alla björkar här mig skrapa,
Alla alar svårt mig riva;
Vinden ensam här jag känner,
Solen ensam förr jag skådat
Här i dessa fjärran länder,
Invid obekanta dörrar.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Tog till orda då och sade:
»Gråt ej längre, Väinämöinen,
270. Klaga ej, Uvantolainen,
Här ju är dig gott att leva,
Härligt att fördriva tiden:
Lax dig bjudes till förtäring,
Fläsk skall här framför dig sättas!»
Nu den gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Borta båtar maten föga,
Även i en gästfri boning;
Bättre i sitt hem är mannen,
280. Mera värd i egna bygder!
Gode Jumala däruppe,
Milde skapare, förunna
Att till eget land jag komme,
Bort till forna boningsplatser!
Bättre uti hemmet smakar
Vatten ur en sko av näver,
Än i obekanta nejder
Honing, drucken ur en guldskål!»
Louhi, Pohjolas värdinna,
290. Yttrade ett ord och sade:
Alla alar svårt mig riva;
Vinden ensam här jag känner,
Solen ensam förr jag skådat
Här i dessa fjärran länder,
Invid obekanta dörrar.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Tog till orda då och sade:
»Gråt ej längre, Väinämöinen,
270. Klaga ej, Uvantolainen,
Här ju är dig gott att leva,
Härligt att fördriva tiden:
Lax dig bjudes till förtäring,
Fläsk skall här framför dig sättas!»
Nu den gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Borta båtar maten föga,
Även i en gästfri boning;
Bättre i sitt hem är mannen,
280. Mera värd i egna bygder!
Gode Jumala däruppe,
Milde skapare, förunna
Att till eget land jag komme,
Bort till forna boningsplatser!
Bättre uti hemmet smakar
Vatten ur en sko av näver,
Än i obekanta nejder
Honing, drucken ur en guldskål!»
Louhi, Pohjolas värdinna,
290. Yttrade ett ord och sade:
7 — Kalevala, I.
