Den här sidan har korrekturlästs
§ §
99
Sång 7.
Där ditt hemlands hanar gala
Uppå egna åkerrenar.»
Gamle trygge Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Jag kan icke Sampo smida,
Sira ut det granna locket.
Bringa mig till hemmet åter,
Och jag sänder Ilmarinen,
Som åt dig skall Sampo smida,
330. Skall det granna locket hamra;
Han behaga skall din dotter,
Vinna fagra flickans sinne.
»Han är smed trots någon annan,
Hamrare med fyndigt sinne,
Han, som smidit har på himlen,
Luftens lock tillhopa hamrat;
Varken spår av hammarn synas,
Eller märken av hans tänger.»
Louhi, Pohjolas värdinna
340. Yttrar då ett ord och säger:
»Jag åt den min dotter giver,
Lovar bort mitt barn åt honom,
Som åt mig kan Sampo smida,
Sira ut det granna locket
Av en svanefjäders ända,
Av en mjölktår från en gallko,
Av ett enda litet kornfrö,
Av en enda tackas ullstrå.»
Fålen hon i redet spände,
350. Brune springarn för en släde,
Uppå egna åkerrenar.»
Gamle trygge Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Jag kan icke Sampo smida,
Sira ut det granna locket.
Bringa mig till hemmet åter,
Och jag sänder Ilmarinen,
Som åt dig skall Sampo smida,
330. Skall det granna locket hamra;
Han behaga skall din dotter,
Vinna fagra flickans sinne.
»Han är smed trots någon annan,
Hamrare med fyndigt sinne,
Han, som smidit har på himlen,
Luftens lock tillhopa hamrat;
Varken spår av hammarn synas,
Eller märken av hans tänger.»
Louhi, Pohjolas värdinna
340. Yttrar då ett ord och säger:
»Jag åt den min dotter giver,
Lovar bort mitt barn åt honom,
Som åt mig kan Sampo smida,
Sira ut det granna locket
Av en svanefjäders ända,
Av en mjölktår från en gallko,
Av ett enda litet kornfrö,
Av en enda tackas ullstrå.»
Fålen hon i redet spände,
350. Brune springarn för en släde,
