Den här sidan har korrekturlästs
§ §
100
Sång 7.
Bragte gamle Väinämöinen,
Satte honom uti släden,
Därpå tog hon själv till orda,
Yttrade och sade slutligt:
»Lyfta icke upp ditt huvud,
Höj din blick ej upp mot höjden
Förrän hästen hunnit tröttna,
Eller slutligt kvällen stundar!
Om ditt huvud upp du lyfter,
360. Blicken upp mot höjden höjer,
Skall helt visst dig ofärd drabba,
En fördärvets dag dig hinna.»
Därpå gamle Väinämöinen
Slog på hästen, åkte dädan,
Fick dess vita man att fladdra,
Medan fram med gny han åkte,
Bort från Pohjola, det mörka,
Från det skumma Sariola.
Satte honom uti släden,
Därpå tog hon själv till orda,
Yttrade och sade slutligt:
»Lyfta icke upp ditt huvud,
Höj din blick ej upp mot höjden
Förrän hästen hunnit tröttna,
Eller slutligt kvällen stundar!
Om ditt huvud upp du lyfter,
360. Blicken upp mot höjden höjer,
Skall helt visst dig ofärd drabba,
En fördärvets dag dig hinna.»
Därpå gamle Väinämöinen
Slog på hästen, åkte dädan,
Fick dess vita man att fladdra,
Medan fram med gny han åkte,
Bort från Pohjola, det mörka,
Från det skumma Sariola.
