Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/108

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

104


Sång 8.

 Gamle trygge Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Tomma äro fågelns sånger,
Föga värt är trastens kvitter;
Dottern är ett barn i hemmet,
Först som gift hon ansedd bliver.
Kom, o jungfru, i min släde,
Sänk dig ner uti min skrinda;
Ingen ringa man är jag dock,
90. Sämre ej än andra hjältar!»
 Flickan honom fyndigt svarar,
Yttrar dessa ord och säger:
»Då vill jag en man dig kalla,
Då först hålla dig för hjälte,
Om du kan ett tagel klyva
Med en kniv som udd ej äger;
Om ett ägg i knut du sloge
Utan att man knuten märkte!»
 Gamle trygge Väinämöinen
100. Klöv ett tagel då på längden
Med en kniv som spets ej ägde,
Som var utan udd fullkomligt,
Slog jämväl en knut på ägget
Utan att dess knut förmärktes;
Bjöd så jungfrun i sin släde,
Flickan i sin granna skrinda.
 Jungfrun svarar honom fyndigt:
»Ej jag stiger i din släde,
Förrn från sten du skalar näver,
110. Förrn av is du gärdsel hugger