Den här sidan har korrekturlästs
NIONDE SÅNGEN.
Nu den gamle Väinämöinen
Höjde sig utur sin släde;
Uppsteg utan att han lyftes,
Reste sig förutan bistånd,
Steg därefter in i stugan,
Trädde under takets resning.
Här ett silverstop man bringar,
Hämtar fram en gyllne kanna:
Ej det ringaste den rymmer,
10. Drager icke minsta delen
Utav blodet från den gamle,
Höge hjälten Väinämöinen.
Gubben ropar då från ugnen,
Ryter ur det gråa skägget:
»Vem bland männer kan du vara,
Vilken ur de hjältars skara?
Blod, som båtar sju kan fylla,
Hela åtta stora såar
Flutit från ditt knä, du arme,
20. Runnit ner på golvet redan.
Höjde sig utur sin släde;
Uppsteg utan att han lyftes,
Reste sig förutan bistånd,
Steg därefter in i stugan,
Trädde under takets resning.
Här ett silverstop man bringar,
Hämtar fram en gyllne kanna:
Ej det ringaste den rymmer,
10. Drager icke minsta delen
Utav blodet från den gamle,
Höge hjälten Väinämöinen.
Gubben ropar då från ugnen,
Ryter ur det gråa skägget:
»Vem bland männer kan du vara,
Vilken ur de hjältars skara?
Blod, som båtar sju kan fylla,
Hela åtta stora såar
Flutit från ditt knä, du arme,
20. Runnit ner på golvet redan.
