Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/132

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

128


Sång 9.

Gott befann han läkemedlet,
500. Salvan säker, tillförlitlig.
 Smorde sedan Väinämöinen,
Helade den illa farne,
Smorde nedan, smorde ovan,
Stundom gned han ock på mitten,
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
 »Ej jag rörs med egna muskler,
Med min skapares jag rör mig;
Ej med egen kraft jag framgår,
510. Av hans allmakts kraft jag drives;
Ej med egen mun jag talar,
Med den högstes mun jag talar;
Om ock ljuvlig röst jag ägde,
Ljuvare är dock den högstes;
Om ock härlig hand jag hade,
Härligare dock är skaparns.»
 Nu när smörjelsen var pålagd,
Säkra läkemedlet insmort,
Svimmar nästan Väinämöinen,
520. Sammandrages utav smärta;
Av och an sig Väinö vrider,
Finner ingen ro för plågan.
 Gubben då förvisar värken,
Driver bort de svåra smärtor,
Bort till Kipumäkis kulle,
Toppen utav sjukdomsberget,
För att stenar smärta bringa,
Klipporna med värk besvära.