Den här sidan har korrekturlästs
§ §
129
Sång 9.
Griper nu en bunt av siden,
530. Skär den uti flere remsor,
River därav skilda stycken
Och förfärdigar ett förband;
Med sitt siden han förbinder,
Lindar in med sköna tyget
Knäet på den arme mannen,
Tårna uppå Väinämöinen.
Höjer nu sin röst och säger,
Yttrar dessa ord och talar:
»Förband blive skaparns siden,
540. Skaparns mantelflik betäckning
Över denna goda knäled,
Dessa tår som äro fasta!
Sköne Jumala i himlen,
Starke skapare, förhindra,
Att vi här av lyten drabbas
Och till pris åt smärtor givas!»
Nu den gamle Väinämöinen
Verklig hjälp härav försporde,
Botad innan kort sig kände;
550. Köttet växte och blev vackert,
Blev fullkomligt helnat nertill,
Mittuppå från smärta friat,
Blev på alla sidor felfritt,
Upptill utan ärr och märken,
Mera oskatt än tillförne,
Bättre än förut det varit;
Ren han kan på foten stiga,
Knä’t sig böjer obehindrat,
530. Skär den uti flere remsor,
River därav skilda stycken
Och förfärdigar ett förband;
Med sitt siden han förbinder,
Lindar in med sköna tyget
Knäet på den arme mannen,
Tårna uppå Väinämöinen.
Höjer nu sin röst och säger,
Yttrar dessa ord och talar:
»Förband blive skaparns siden,
540. Skaparns mantelflik betäckning
Över denna goda knäled,
Dessa tår som äro fasta!
Sköne Jumala i himlen,
Starke skapare, förhindra,
Att vi här av lyten drabbas
Och till pris åt smärtor givas!»
Nu den gamle Väinämöinen
Verklig hjälp härav försporde,
Botad innan kort sig kände;
550. Köttet växte och blev vackert,
Blev fullkomligt helnat nertill,
Mittuppå från smärta friat,
Blev på alla sidor felfritt,
Upptill utan ärr och märken,
Mera oskatt än tillförne,
Bättre än förut det varit;
Ren han kan på foten stiga,
Knä’t sig böjer obehindrat,
9 — Kalevala. I.
