Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/137

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

133


Sång 10.
Bort till Pohjola, det mörka,
Till det skumma Sariola.
Hingsten stannade vid ändan
Av den nya Osmo-åkern;
Därpå gamle Väinämöinen
Höjde huvudet ur släden,
Hörde då ett dån ur smedjan,
Hammarslag ur smedens kolhus.
 Gamle trygge Väinämöinen
60. Själv sig in i smedjan skyndar;
Där stod smeden Ilmarinen
Hurtigt smidande och högljutt;
Sade smeden Ilmarinen:
»O du gamle Väinämöinen,
Var har du så länge varit,
Tillbragt hela denna tiden?»
 Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
 »Där jag varit har så länge,
70. Levat hela denna tiden,
Uti Pohjola, det mörka,
I det skumma Sariola,
Slunkit fram på Lapplands stigar,
Uti trolldomsmännens nejder!»
 Därpå smeden Ilmarinen
Yttrade ett ord och sade:
»O du gamle Väinämöinen,
Du, en siare evärdlig,
Säg vad har du att förtälja
80. Från din färd, då hem du kommit?»