Den här sidan har korrekturlästs
§ §
137
Sång 10.
Tager smeden Ilmarinen,
Bringar honom skyndsamt dädan,
Bort till Pohjola, det mörka,
Till det skumma Sariola.
Därpå smeden Ilmarinen
Färdades med största snabbhet
Långsmed vindens väg i rymden,
Långsmed stormens stråt i luften,
Över månen, under solen,
180. Utmed Karlavagnens skuldror;
Uppå Pohjas gård han stannar,
Uppå Sariolas badväg,
Obemärkt av gårdens hundar,
Av dess gläfsare ej varsnad.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Råkar ut på gården träda;
Själv hon yttrar då och säger:
»Vem kan du bland männer vara,
190. Vilken ur de hjältars skara?
Hit på vindens stråt du kommit,
Uppå vårdagsstormens slädväg,
Och på dig ej hundar skälla,
Ingen ullsvans mot dig gläfsar.»
Sade smeden Ilmarinen:
»Hit jag icke heller kommit
Att av bygdens hundar rivas,
Mot mig reta någon ullsvans
Här, vid obekanta dörrar,
200. Portar, dem jag icke känner».
Bringar honom skyndsamt dädan,
Bort till Pohjola, det mörka,
Till det skumma Sariola.
Därpå smeden Ilmarinen
Färdades med största snabbhet
Långsmed vindens väg i rymden,
Långsmed stormens stråt i luften,
Över månen, under solen,
180. Utmed Karlavagnens skuldror;
Uppå Pohjas gård han stannar,
Uppå Sariolas badväg,
Obemärkt av gårdens hundar,
Av dess gläfsare ej varsnad.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Råkar ut på gården träda;
Själv hon yttrar då och säger:
»Vem kan du bland männer vara,
190. Vilken ur de hjältars skara?
Hit på vindens stråt du kommit,
Uppå vårdagsstormens slädväg,
Och på dig ej hundar skälla,
Ingen ullsvans mot dig gläfsar.»
Sade smeden Ilmarinen:
»Hit jag icke heller kommit
Att av bygdens hundar rivas,
Mot mig reta någon ullsvans
Här, vid obekanta dörrar,
200. Portar, dem jag icke känner».
