Den här sidan har korrekturlästs
§ §
145
Sång 10.
Företager sig att smida,
Hamrar hurtigt med sin slägga,
Smider Sampo konsterfaret:
Vid dess ena kant en mjölkvarn,
Och en saltkvarn vid den andra,
Vid dess tredje kant en myntkvarn.
Nu begynte Sampo mala,
Granna locket snabbt sig svängde;
Mol en lår vid skymningstiden,
420. Mol en lår till hemförtäring,
Mol en annan till försäljning
Och en tredje till förvaring.
Pohjas kvinna högt sig gläder,
Bringar nu den stora Sampo
In i Pohja-gårdens kulle,
Uti kopparbergets inre,
Bakom nio lås och riglar;
Där hon fäster Sampos rötter
På ett djup av nio famnar,
430. En rot in i moderjorden,
Invid vattnets rand en annan,
En i hemmets höga kulle.
Därpå smeden Ilmarinen
Träder fram att mön begära,
Yttrar dessa ord och säger:
»Vill du nu bli min, o jungfru,
Nu, då Sampo blivit färdig,
Med det brokigt sköna locket?»
Det var Pohjas fagra jungfru,
440. Själv hon talade och sade:
Hamrar hurtigt med sin slägga,
Smider Sampo konsterfaret:
Vid dess ena kant en mjölkvarn,
Och en saltkvarn vid den andra,
Vid dess tredje kant en myntkvarn.
Nu begynte Sampo mala,
Granna locket snabbt sig svängde;
Mol en lår vid skymningstiden,
420. Mol en lår till hemförtäring,
Mol en annan till försäljning
Och en tredje till förvaring.
Pohjas kvinna högt sig gläder,
Bringar nu den stora Sampo
In i Pohja-gårdens kulle,
Uti kopparbergets inre,
Bakom nio lås och riglar;
Där hon fäster Sampos rötter
På ett djup av nio famnar,
430. En rot in i moderjorden,
Invid vattnets rand en annan,
En i hemmets höga kulle.
Därpå smeden Ilmarinen
Träder fram att mön begära,
Yttrar dessa ord och säger:
»Vill du nu bli min, o jungfru,
Nu, då Sampo blivit färdig,
Med det brokigt sköna locket?»
Det var Pohjas fagra jungfru,
440. Själv hon talade och sade:
10 — Kalevala. I.
