Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/153

Den här sidan har korrekturlästs
 ELFTE SÅNGEN.

 Tid är att om Ahti orda,
Att om muntre sällen sjunga.
Unge Ahti, Saarelainen,
Han, den glade Lempi-sonen,
Växte i det höga hemmet,
Levde hos sin hulda moder
Vid den största vikens botten,
Invid Kaukoniemis krökning.
 Kauko växte upp vid fiskmat,
10. Närd med abborrar han uppsköt,
Blev en man ibland de bäste,
Frisk och röd om hyn han växte,
Utmärkt för sitt goda huvud,
Ståtlig till gestalt och hållning.
Men ett litet fel han ägde,
En ej alltför lovvärd vana:
Ständigt han bland kvinnor levde,
Gick på äventyr om natten,
Sökte glada jungfrugillen,
20. Lockomhöljda tärnors lekar.