Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/157

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

153


Sång 11.
 Alla Saaris kvinnor skratta,
Flickorna förhåna Ahti,
När han sällsamt in i tåget,
Högst befängt på gården åker,
Ty omkull med släden kör han,
Stjälper om vid själva porten.
 Nu den muntre Lemminkäinen
Vred sin mun, sitt huvud svängde,
Och sitt svarta hår han slängde,
120. Tog till orda själv och sade:
 »Aldrig förr jag det har skådat,
Icke sett och ej förnummit,
Att av kvinnor jag beskrattats,
Och att flickor med mig gycklat!»
 Ängslig är ej Lemminkäinen,
Yttrar dessa ord och säger:
»Finns på holmen något ställe,
Någon plats på Saaris marker,
Där jag kunde mig förlusta,
130. Lek och dans på fältet börja
Här med Saaris glada tärnor,
I de lockomhöljdas samkväm?»
 Saaris tärnor taga ordet,
Uddens jungfrur honom svara:
»Ställe finnes nog på holmen,
Plats på Saaris mark tillräckligt,
Där du kunde dig förlusta,
Lek och dans på fältet börja,
Som vallpojke uppå sveden,
140. Herdegosse uti skogen;