Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

160


Sång 11.

Dem jag under sommarn trampat,
Stigit på i flere vintrar,
Hemligt under mulna nätter,
Smygande i stormigt väder,
För att denna järpe fånga,
Denna alla efterjaga!»
 Lätt och snabbt han åker framåt,
Tills hans hem i fjärran synes.
Jungfrun tager då till orda,
330. Yttrar slutligen och säger:
»Där, i fjärran, syns en stuga,
Skymtar fram ett nödens näste;
Vems är denna låga boning,
Vilken uslings hem är stugan?»
 Men den muntre Lemminkäinen
Tar till orda då och säger:
»Bry dig icke här om stugan,
Sörj ej över denna bostad:
Andra stugor skola timras,
340. Vida bättre skola byggas
Av de grövsta timmerstockar,
Av de allra bästa bjälkar.»
 Därpå muntre Lemminkäinen
Småningom sin hemgård nalkas,
Kommer till sin hulda moder,
Till den gamla, ålderstigna.
 Modern tager då till orda,
Yttrar så och säger detta:
»Du har länge dröjt, min gosse,
350. Länge dvalts i fjärran länder!»