Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/166

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

162


Sång 11.

 »Prisa själv, o son, din lycka,
Ty en god du fått och funnit.
God är hon, som skaparn lovat,
Som han nådigt nu har skänkt dig!
Skön en snösparv är på drivan,
Skönare din egen maka;
Vitt är skummet uppå vågen,
Vitare den vän du vunnit;
Smärt är allan uppå havet,
390. Smärtare den mö du skyddar;
Strålande är himlens stjärna,
Mera strålande din fästmö.
 »Gör dig nu ett större stuggolv,
Vidga dessa fönstergluggar,
Uppres nya, högre väggar,
Ombygg hela stugan bättre,
Ställ vid stugan nya trösklar,
Vid var tröskel nya dörrar,
Då en tärna ung du vunnit,
400. Valt dig en så vacker maka,
En av vida högre härkomst
Än du själv och än de dina!»