Den här sidan har korrekturlästs
§ §
164
Sång 12.
Kylli nu i byn har varit,
Inom andra gårdars grindar,
Uti glada jungfrugillen,
Lockomhöljda tärnors lekar.»
Unge Ahti, ende sonen,
Själve muntre Lemminkäinen,
Harmas härvid högeligen,
Gripes av en häftig vrede,
Själv han talar nu och säger:
30. »O min mor, du gamla kvinna,
Skölj min skjorta ofördröjligt
I den svarta ormens etter,
Torka den med samma snabbhet!
Ty i striden vill jag draga,
Bort till Pohjas söners härdar,
Till de fält där lappar leva.
Kyllikki i byn har varit,
Inom andra gårdars grindar,
Uti glada jungfrugillen,
40. Lockomhöljda tärnors lekar!»
Kylli tager då till orda,
Hustrun skyndar sig att säga:
»Du min egen dyre Ahti,
Icke må i strid du draga!
Nyss jag drömde under vilan,
Såg en syn, då in jag slumrat:
Lågor stego som ur ässjan,
Flammor sköto upp mot höjden
Tätt inunder själva fönstret,
50. Utanför den bakre väggen,
Inom andra gårdars grindar,
Uti glada jungfrugillen,
Lockomhöljda tärnors lekar.»
Unge Ahti, ende sonen,
Själve muntre Lemminkäinen,
Harmas härvid högeligen,
Gripes av en häftig vrede,
Själv han talar nu och säger:
30. »O min mor, du gamla kvinna,
Skölj min skjorta ofördröjligt
I den svarta ormens etter,
Torka den med samma snabbhet!
Ty i striden vill jag draga,
Bort till Pohjas söners härdar,
Till de fält där lappar leva.
Kyllikki i byn har varit,
Inom andra gårdars grindar,
Uti glada jungfrugillen,
40. Lockomhöljda tärnors lekar!»
Kylli tager då till orda,
Hustrun skyndar sig att säga:
»Du min egen dyre Ahti,
Icke må i strid du draga!
Nyss jag drömde under vilan,
Såg en syn, då in jag slumrat:
Lågor stego som ur ässjan,
Flammor sköto upp mot höjden
Tätt inunder själva fönstret,
50. Utanför den bakre väggen,
