Den här sidan har korrekturlästs
§ §
171
Sång 12.
Som hos Hiisi vässat blivit,
230. Som var skurat blankt hos gudar,
Hänger svärdet vid sin sida,
Sticker det uti sin slida.
Var tar mannen sig till vara,
Värnar sig den starke hjälten?
Delvis tar han sig till vara,
Smått sig värnar ren den starke
Uti dörren, under sparren,
Närmast intill stugans dörrpost,
Uppå gården invid tåget,
240. Vid dess längst avlägsna leden.
Där tar mannen sig till vara,
Rustar sig mot kvinnors skara;
Dock är detta skydd ej säkert,
Detta värn ej tillförlitligt:
Därför tar han sig till vara,
Rustar sig ännu mot männer,
Där sig tvenne vägar skilja,
Uppe på den blåa klippan,
Vid en gungflys vattenåder,
250. Vid den lättupprörda källan,
Vid det stora vattenfallet,
Vid den vilda forsens virvel.
Här den muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
Skyddsord vid avresan.
v. 255-296.
»Nu stån upp ur jorden, svärdsmän,
Kämpar, åldriga som jorden,
Stigen, klingans män, ur brunnar,
Upp ur älvar, säkra skyttar!
230. Som var skurat blankt hos gudar,
Hänger svärdet vid sin sida,
Sticker det uti sin slida.
Var tar mannen sig till vara,
Värnar sig den starke hjälten?
Delvis tar han sig till vara,
Smått sig värnar ren den starke
Uti dörren, under sparren,
Närmast intill stugans dörrpost,
Uppå gården invid tåget,
240. Vid dess längst avlägsna leden.
Där tar mannen sig till vara,
Rustar sig mot kvinnors skara;
Dock är detta skydd ej säkert,
Detta värn ej tillförlitligt:
Därför tar han sig till vara,
Rustar sig ännu mot männer,
Där sig tvenne vägar skilja,
Uppe på den blåa klippan,
Vid en gungflys vattenåder,
250. Vid den lättupprörda källan,
Vid det stora vattenfallet,
Vid den vilda forsens virvel.
Här den muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
Skyddsord vid avresan.
v. 255-296.
»Nu stån upp ur jorden, svärdsmän,
Kämpar, åldriga som jorden,
Stigen, klingans män, ur brunnar,
Upp ur älvar, säkra skyttar!
