Den här sidan har korrekturlästs
§ §
176
Sång 12.
När han kommit in på gården,
380. Slog han piskan emot marken;
Damm steg upp inunder piskan,
Och en liten man ur dammet;
Denne löste hästens bröstrem,
Fällde slädens fimmerstänger.
Nu den muntre Lemminkäinen
Lyssnade med egna öron,
Utan att av någon märkas,
Utav ingen varsebliven:
Runor hörde han därinne,
390. Ord igenom mossfylld springa,
Spel förnam han genom väggen,
Sång igenom gluggens bräde.
Blickar sedan in i stugan,
Tittar in i största lönndom:
Stugan var av trollmän uppfylld,
Sängare på bänkar sutto,
Spelmän invid sidoväggen,
Siare vid dörrens gavel,
Spåmän på förnämsta bänken
400. Och besvärjare vid ugnen;
Lapska sånger sjöngo dessa,
Hiisi-kväden fram de gnällde.
Nu den muntre Lemminkäinen
Vågar att förändra skepnad,
Djärves att gestalt förbyta,
Går från knuten in i stugan,
In igenom hörnets fogning,
Tar till orda själv och säger:
380. Slog han piskan emot marken;
Damm steg upp inunder piskan,
Och en liten man ur dammet;
Denne löste hästens bröstrem,
Fällde slädens fimmerstänger.
Nu den muntre Lemminkäinen
Lyssnade med egna öron,
Utan att av någon märkas,
Utav ingen varsebliven:
Runor hörde han därinne,
390. Ord igenom mossfylld springa,
Spel förnam han genom väggen,
Sång igenom gluggens bräde.
Blickar sedan in i stugan,
Tittar in i största lönndom:
Stugan var av trollmän uppfylld,
Sängare på bänkar sutto,
Spelmän invid sidoväggen,
Siare vid dörrens gavel,
Spåmän på förnämsta bänken
400. Och besvärjare vid ugnen;
Lapska sånger sjöngo dessa,
Hiisi-kväden fram de gnällde.
Nu den muntre Lemminkäinen
Vågar att förändra skepnad,
Djärves att gestalt förbyta,
Går från knuten in i stugan,
In igenom hörnets fogning,
Tar till orda själv och säger:
