Den här sidan har korrekturlästs
§ §
178
Sång 12.
Till på alla vägar kunnig,
440. Hemmastadd i alla länder,
Till en sångare i hemmet,
Och till trollkarl utom hemmet.»
Därpå muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Börjar att sin trollkonst öva,
Att sin sångarkraft försöka;
Gnistor sköto pälsens fållar,
Ögonen av lågor brunno
Medan Ahti sjöng, den sköne,
450. Medan han sin trollsång kvädde.
Tvang bland sångarna de bästa
Att de sämsta sånger sjunga;
Stenar drev han in i munnen,
Flata hällar in i halsen
På de allra bästa trollmän,
De bland sångarna förnämsta.
Så han kvad de store männen
Hit den ene, dit den andre,
Ut på kala svedjesträckor,
460. Bort på aldrig plöjda marker,
Ut på träsk, där fisk ej finnes,
Helt och hållet abborrlösa,
Till den vilda Rutja-forsen,
I dess glöduppfyllda virvel,
Under forsens fall, till fradga,
Och till stenar mitt i strömmen,
Att som eldens låga brinna,
Och att spraka såsom gnistor.
440. Hemmastadd i alla länder,
Till en sångare i hemmet,
Och till trollkarl utom hemmet.»
Därpå muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Börjar att sin trollkonst öva,
Att sin sångarkraft försöka;
Gnistor sköto pälsens fållar,
Ögonen av lågor brunno
Medan Ahti sjöng, den sköne,
450. Medan han sin trollsång kvädde.
Tvang bland sångarna de bästa
Att de sämsta sånger sjunga;
Stenar drev han in i munnen,
Flata hällar in i halsen
På de allra bästa trollmän,
De bland sångarna förnämsta.
Så han kvad de store männen
Hit den ene, dit den andre,
Ut på kala svedjesträckor,
460. Bort på aldrig plöjda marker,
Ut på träsk, där fisk ej finnes,
Helt och hållet abborrlösa,
Till den vilda Rutja-forsen,
I dess glöduppfyllda virvel,
Under forsens fall, till fradga,
Och till stenar mitt i strömmen,
Att som eldens låga brinna,
Och att spraka såsom gnistor.
