Den här sidan har korrekturlästs
§ §
187
Sång 13.
Hörde Lapplands hundar skälla,
Hörde Lapplands barn sig jämra,
Hörde Lapplands kvinnor skratta,
Alla andra lappar brumma.
Nu den muntre Lemminkäinen
Skidar ditåt ofördröjligt,
Till de fält, där hundar skälla,
Och där Lapplands söner leva.
Yttrar när han stället hunnit,
180. Gör en fråga vid sin ankomst:
»Varför höras kvinnor skratta,
Kvinnor skratta, barn sig jämra,
Gammalt folk sig högt beklaga,
Varför skälla edra hundar?»
»Därför höras kvinnor skratta,
Kvinnor skratta, barn sig jämra,
Gammalt folk sig högt beklaga,
Därför skälla våra hundar:
Hiisis älg förbi har sprungit,
190. Lopp förbi med släta klövar,
Sparkade en så ur kåtan,
Stjälpte kittlarna på elden,
Vände upp och ner på maten,
Vräkte vällingen i askan.»
Nu den oförvägne sällen,
Lemminkäinen själv, den muntre,
Sköt sin skida ut på drivan,
Lik en snok i torra gräset,
Stötte framåt furudonet,
200. Glatt och böjligt som en huggorm,
Hörde Lapplands barn sig jämra,
Hörde Lapplands kvinnor skratta,
Alla andra lappar brumma.
Nu den muntre Lemminkäinen
Skidar ditåt ofördröjligt,
Till de fält, där hundar skälla,
Och där Lapplands söner leva.
Yttrar när han stället hunnit,
180. Gör en fråga vid sin ankomst:
»Varför höras kvinnor skratta,
Kvinnor skratta, barn sig jämra,
Gammalt folk sig högt beklaga,
Varför skälla edra hundar?»
»Därför höras kvinnor skratta,
Kvinnor skratta, barn sig jämra,
Gammalt folk sig högt beklaga,
Därför skälla våra hundar:
Hiisis älg förbi har sprungit,
190. Lopp förbi med släta klövar,
Sparkade en så ur kåtan,
Stjälpte kittlarna på elden,
Vände upp och ner på maten,
Vräkte vällingen i askan.»
Nu den oförvägne sällen,
Lemminkäinen själv, den muntre,
Sköt sin skida ut på drivan,
Lik en snok i torra gräset,
Stötte framåt furudonet,
200. Glatt och böjligt som en huggorm,
