Den här sidan har korrekturlästs
§ §
189
Sång 13.
Härav retas Hiisi-älgen,
Börjar nu att vredgad sparka,
Yttrar dessa ord och säger:
»Lempo må ditt läger reda,
Där du kan med tärnor vila,
Leva om med unga jungfrur!»
Knycker till med all sin styrka,
Söndersliter björkträdshanken,
Sönderbryter lönnträdsstolpen
240. Och förhärjar ställets ekar;
Därpå börjar älgen springa,
Löper nu med största snabbhet
Utåt kärr och utåt marker,
Över buskbevuxna kullar,
Bortom ögats längsta synvidd,
Bortom örats hörselomfång.
Men den oförvägne sällen
Harmas härvid högeligen,
Gripes av en häftig vrede,
250. Jagar genast efter älgen.
När han då ger fart med foten,
Bräcker han den vänstra skidan
Invid remmen, under foten,
Och den högra under hälen,
Bryter spjutet, invid spetsen,
Staven nertill, närmast doppskon;
Hiisi-älgen flyktar undan,
Att ej ens dess huvud synes.
Nu den muntre Lemminkäinen,
260. Sorgsen och med nedsänkt huvud,
Börjar nu att vredgad sparka,
Yttrar dessa ord och säger:
»Lempo må ditt läger reda,
Där du kan med tärnor vila,
Leva om med unga jungfrur!»
Knycker till med all sin styrka,
Söndersliter björkträdshanken,
Sönderbryter lönnträdsstolpen
240. Och förhärjar ställets ekar;
Därpå börjar älgen springa,
Löper nu med största snabbhet
Utåt kärr och utåt marker,
Över buskbevuxna kullar,
Bortom ögats längsta synvidd,
Bortom örats hörselomfång.
Men den oförvägne sällen
Harmas härvid högeligen,
Gripes av en häftig vrede,
250. Jagar genast efter älgen.
När han då ger fart med foten,
Bräcker han den vänstra skidan
Invid remmen, under foten,
Och den högra under hälen,
Bryter spjutet, invid spetsen,
Staven nertill, närmast doppskon;
Hiisi-älgen flyktar undan,
Att ej ens dess huvud synes.
Nu den muntre Lemminkäinen,
260. Sorgsen och med nedsänkt huvud,
