Den här sidan har korrekturlästs
§ §
16
Sång 1.
Börjar sina verk att skapa,
260. Påbegynner tingens daning,
Ute på det öppna havet,
På dess vittutsträckta yta.
Där sin hand hon framåt sträckte,
Där anordnade hon uddar;
Där hon bottnade med foten,
Grävde hon för fiskar gropar;
Där hon eljest ned sig sänkte,
Djup hon danade i havet;
Där med sidan land hon nådde,
270. Åstadkom hon jämna stränder;
Där sin fot mot land hon sträckte,
Bildades för laxfångst ställen;
Där mot land hon vände huvu't,
Där uppstodo breda bukter.
Ut från land hon sedan simmar,
Stannar ute uppå fjärden,
Danar klippor uti havet,
Låter dolda grund sig bilda,
Ställen, varest fartyg stranda,
280. Rev, där sjömän mista livet.
Redan hade öar bildats,
Klippor uti havet uppstått,
Resta voro luftens stolpar,
Jord och marker frambesvurna,
Brokigt randad varje stenart,
Räfflor ristade i bergen;
Men ännu ej föddes Väinö,
Den evärdelige sångarn.
260. Påbegynner tingens daning,
Ute på det öppna havet,
På dess vittutsträckta yta.
Där sin hand hon framåt sträckte,
Där anordnade hon uddar;
Där hon bottnade med foten,
Grävde hon för fiskar gropar;
Där hon eljest ned sig sänkte,
Djup hon danade i havet;
Där med sidan land hon nådde,
270. Åstadkom hon jämna stränder;
Där sin fot mot land hon sträckte,
Bildades för laxfångst ställen;
Där mot land hon vände huvu't,
Där uppstodo breda bukter.
Ut från land hon sedan simmar,
Stannar ute uppå fjärden,
Danar klippor uti havet,
Låter dolda grund sig bilda,
Ställen, varest fartyg stranda,
280. Rev, där sjömän mista livet.
Redan hade öar bildats,
Klippor uti havet uppstått,
Resta voro luftens stolpar,
Jord och marker frambesvurna,
Brokigt randad varje stenart,
Räfflor ristade i bergen;
Men ännu ej föddes Väinö,
Den evärdelige sångarn.
