Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/207

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

203


Sång 14.
Stack sitt betsel i dess guldmun,
Grimman på dess silverhuvud,
Hoppade på ryggen sedan,
Satte sig på bläsens länder.
 Slog sin raska häst med spöet,
Viftade ett tag med vidjan,
Färdades ett litet stycke,
Framred längs det höga fjället,
Hän mot åsens norra sida,
360. Norr om toppen av ett snöberg,
Kom till Pohja-gårdens stugor,
Steg från gården in i pörtet,
Talade, när dit han kommit,
När till Pohja fram han hunnit:
 »Nu jag betslat stora hästen,
Tyglat Hiisis goda fåle
På det gröna åkerfältet,
På den helga åkerrenen,
Och på skidor Hiisi-älgen
370. Bortom Hiisis fält jag fångat:
Giv mig, gumma, nu din dotter,
Skänk mig nu den unga bruden
 Louhi, Pohjolas värdinna,
Hon till orda tog och sade:
»Då först ger jag dig min dotter,
Skänker dig den unga bruden,
När du älvens svan har skjutit,
Träffat strömmens sköna fågel,
På den svarta Tuoni-älven,
380. I den helga strömmens virvel;