Den här sidan har korrekturlästs
§ §
204
Sång 14.
En gång blott du får försöka,
Blott ett enda pilskott göra.»
Nu den muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Ut begav sig för att söka
Svanen med den långa halsen
På den svarta Tuoni-älven,
Djupt i Manala, det låga.
Fram med raska steg han skrider,
390. Styr med skyndsamhet sin kosa
Till den svarta Tuoni-älven,
Till den helga strömmens virvel,
Bär på axeln stora bågen,
Kogret, piluppfyllt, på ryggen.
Herden i den våta hatten,
Pohja-gårdens blinde gubbe,
Står ännu vid Tuoni-älven,
Vid den helga flodens virvel,
Ser omkring sig, spejar ständigt
400. Efter Lemminkäinens ankomst.
Slutligen en dag han skådar
Lemminkäinen själv, den muntre.
Ser hur han alltmer sig närmar
Till den svarta Tuoni-älven,
Till den vilda forsens bräddar,
Till den helga strömmens virvel.
Höjde då en orm ur vattnet,
Tog ett slutet rör ur vågen,
Rände det i mannens hjärta,
410. Genom Lemminkäinens lever,
Blott ett enda pilskott göra.»
Nu den muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Ut begav sig för att söka
Svanen med den långa halsen
På den svarta Tuoni-älven,
Djupt i Manala, det låga.
Fram med raska steg han skrider,
390. Styr med skyndsamhet sin kosa
Till den svarta Tuoni-älven,
Till den helga strömmens virvel,
Bär på axeln stora bågen,
Kogret, piluppfyllt, på ryggen.
Herden i den våta hatten,
Pohja-gårdens blinde gubbe,
Står ännu vid Tuoni-älven,
Vid den helga flodens virvel,
Ser omkring sig, spejar ständigt
400. Efter Lemminkäinens ankomst.
Slutligen en dag han skådar
Lemminkäinen själv, den muntre.
Ser hur han alltmer sig närmar
Till den svarta Tuoni-älven,
Till den vilda forsens bräddar,
Till den helga strömmens virvel.
Höjde då en orm ur vattnet,
Tog ett slutet rör ur vågen,
Rände det i mannens hjärta,
410. Genom Lemminkäinens lever,
