Den här sidan har korrekturlästs
§ §
206
Sång 14.
Och den muntre Lemminkäinen
Flöt nu fram med dån i forsen,
Skymtande bland strömmens vågor,
Bort till Tuoni-gårdens stugor.
Tuonis son, den blodbestänkte,
Slår då honom med sin klinga,
Hugger genast till med svärdet,
Delar med ett hugg, som blixtrar,
Uti stycken fem den fallne,
450. Uti åtta skilda bitar,
Kastar dem i Tuoni-älven,
Ned i Manas låga vatten:
»Ligg nu där evinnerligen
Med din pil och med din bäge,
Skjut nu svanorna på strömmen,
Fåglarna från älvens bräddar!»
Det var Lemminkäinens bane,
Oförtrutne friarns öde
I den svarta Tuoni-älven,
460. Djupt i Manala, det låga.
Flöt nu fram med dån i forsen,
Skymtande bland strömmens vågor,
Bort till Tuoni-gårdens stugor.
Tuonis son, den blodbestänkte,
Slår då honom med sin klinga,
Hugger genast till med svärdet,
Delar med ett hugg, som blixtrar,
Uti stycken fem den fallne,
450. Uti åtta skilda bitar,
Kastar dem i Tuoni-älven,
Ned i Manas låga vatten:
»Ligg nu där evinnerligen
Med din pil och med din bäge,
Skjut nu svanorna på strömmen,
Fåglarna från älvens bräddar!»
Det var Lemminkäinens bane,
Oförtrutne friarns öde
I den svarta Tuoni-älven,
460. Djupt i Manala, det låga.
