Den här sidan har korrekturlästs
FEMTONDE SÅNGEN.
Lemminkäinens gamla moder
Tänker ständigt uti hemmet:
»Var månn’ Lemminkäinen hamnat,
Var månn’ Kauko har försvunnit,
Då han icke ren hörs komma
Från sin färd i vida världen?»
Icke vet den arma modern,
Fostrarinnan kan ej ana,
Var sig hennes kött må röra,
10. Hennes eget blod må irra:
Om på kottbeströdda kullar,
Uppå ljungbevuxna hedar,
Eller ute uppå havet,
På de skumbetäckta böljor,
Eller i det stora kriget,
I det svåra stridstumultet,
Varest blodet går till vaden,
Stiger ända upp till knäna.
Kyllikki, den fagra kvinnan,
20. Ser sig om åt alla sidor
Tänker ständigt uti hemmet:
»Var månn’ Lemminkäinen hamnat,
Var månn’ Kauko har försvunnit,
Då han icke ren hörs komma
Från sin färd i vida världen?»
Icke vet den arma modern,
Fostrarinnan kan ej ana,
Var sig hennes kött må röra,
10. Hennes eget blod må irra:
Om på kottbeströdda kullar,
Uppå ljungbevuxna hedar,
Eller ute uppå havet,
På de skumbetäckta böljor,
Eller i det stora kriget,
I det svåra stridstumultet,
Varest blodet går till vaden,
Stiger ända upp till knäna.
Kyllikki, den fagra kvinnan,
20. Ser sig om åt alla sidor
