Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/214

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

210


Sång 15.

Skall din rias dörr jag bräcka,
Sampos gångjärn sönderbryta.»
 Sade Pohjolas värdinna:
»Mannen jag med mat har mättat,
Har med dryck undfägnat honom,
Tills han här blev nog förplägad;
Satte honom så i båten,
Till att styra utför forsar,
Och jag känner ej för övrigt
90. Var den stackaren har hamnat,
Om i forsens vilda virvlar,
Om i strömmens svall han sjunkit.»
 Sade Lemminkäinens moder:
»Detta ljuger du förvisso;
Tala sanning, utan omsvep,
Kom till sist med dina lögner!
Säg mig, vart du Kauko bringat,
Undanröjt Kalevalainen,
Eller skall fördärv dig drabba,
100. Döden innan kort dig hinna!»
 Sade Pohjolas värdinna:
»Sanning må jag då dig säga:
Jag har honom sänt på älgjakt,
Ut att stolta renar fånga
Och att stora hästar tygla,
Fålar uti redet spänna;
Sänd han blev att svanen söka,
Att den helga fågeln fånga,
Men nu vet jag icke mera
110. Vilken ofärd honom drabbat,