Den här sidan har korrekturlästs
§ §
211
Sång 15.
Vilka hinder hunnit möta,
Då han icke ren hörs komma,
För att sig en brud begära,
För att här min dotter fordra.»
Modern nu den vilsne söker,
Letar efter den försvunne,
Springer som en varg på kärren,
Som en björn i djupa skogar,
Går i vattnet som en utter,
120. Som ett grävsvin över fälten,
Som en igelkott längs uddar,
Långsmed sjöar som en hare,
Kastar alla stenar undan,
Vänder stubbarna på snedden,
Skjuter undan vägens ruskor,
Sammansparkar granrisspänger.
Länge söker hon den vilsne,
Söker, finner honom icke;
Träden om sin son hon spörjer,
130. Frågar dem om den försvunne.
Trädet talar, furan suckar,
Eken henne fyndigt svarar:
»Själv jag har för många sorger
Att mig om din son bekymra;
Till en oblid lott jag föddes,
Alstrades till svåra dagar,
Att till ved i traven klyvas,
Att till klabbar sönderhuggas,
Och att bränsle bli i rian,
140. Ner till svedjestockar fällas.»
Då han icke ren hörs komma,
För att sig en brud begära,
För att här min dotter fordra.»
Modern nu den vilsne söker,
Letar efter den försvunne,
Springer som en varg på kärren,
Som en björn i djupa skogar,
Går i vattnet som en utter,
120. Som ett grävsvin över fälten,
Som en igelkott längs uddar,
Långsmed sjöar som en hare,
Kastar alla stenar undan,
Vänder stubbarna på snedden,
Skjuter undan vägens ruskor,
Sammansparkar granrisspänger.
Länge söker hon den vilsne,
Söker, finner honom icke;
Träden om sin son hon spörjer,
130. Frågar dem om den försvunne.
Trädet talar, furan suckar,
Eken henne fyndigt svarar:
»Själv jag har för många sorger
Att mig om din son bekymra;
Till en oblid lott jag föddes,
Alstrades till svåra dagar,
Att till ved i traven klyvas,
Att till klabbar sönderhuggas,
Och att bränsle bli i rian,
140. Ner till svedjestockar fällas.»
