Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/218

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

214


Sång 15.

Smid en räfsa, kopparskaftad,
Hamra utav järn dess tenar,
Smid dem hundra famnar länga,
Hamra skaftet femfalt längre!»
 Därpå smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Gör en räfsa, kopparskaftad,
Hamrar utav järn dess tenar,
Gör dem hundra famnar länga,
210. Själva skaftet femfalt längre.
 Lemminkäinens gamla moder
Tar den järnbesmidda räfsan
Och till Tuonis älv hon flyger,
Men till solen så hon beder:
»O du sol, som Gud har danat,
Du vårt ljus, av skaparn alstrat!
Stråla nu en stund med värme,
Skina hett den andra stunden
Och med brännhet glöd en tredje,
220. Sänk i sömn den tvära skaran,
Trötta Manalas befolkning,
Insöv Tuonis hela härsmakt!»
 Solen, som av Gud är danad,
Dagens ljus, av skaparn alstrat,
På en krokig björk sig sänkte,
Nedflög i den krumpna alen,
Strålade en stund med värme,
Sken en annan stund med hetta
Och med brännhet glöd en tredje,
230. Sövde in den tvära skaran,